Den sociala sidan av Lily
Tisdagen blev ännu en dag i mängden på BB. Det bästa som hände sett ur mammas perspektiv var att den snarkande rumskamraten fick åka hem. Lily fick också öka på sin bekantskapskrets med att hälsa på mormor Christina och Ronny - ett möte som gick bra, menade Lily på efteråt (tror vi).
Nu ser familjen Berg/Lönnblom fram emot the great Homecoming, som förhoppningsvis sker redan imorgon onsdag - om Lotta fortsätter att må bättre. Då ska det lilla livet få stifta bekantskap med sitt nya hem på Ramsövägen. Ska bli otroligt kul att se hur Lily trivs mellan mor och far i sängen...
Jag känner att jag fortsätter att lova inlägg som komma skall, men faktum är att förlossningsinlägget måste vänta på sig en eller ett par dagar till. Kameran med alla hundra bilder från helgens förlossning ligger kvar på BB, och inlägget blir typ hundra gånger roligare med lite bildsekvenser som arbetar i harmoni med mitt ordbajseri.
På tal om det sistnämnda: idag har Lily varit riktigt het på gröten (that is, modersmjölken). Tempot på amningen har gått upp - ungefär som när du på en lördagseftermiddag zappar över från en Serie A-match till en Premier League-match. Som en följd av detta har vi också fått träna betydligt mer på att byta blöjor - en konst som vi lär få tillfälle att öva på en hel del de kommande månaderna och till och med åren.
Till vår stora förvåning hanterade hon även PKU-testet på ett galant sett. På hennes min kunde man läsa något i stil med: "Okej, det kanske känns lite, men jag är tuff nog att klara ett simpelt blodprov." Fattar ni att lilla damen inte ens är tre dygn gammal! Hon har ärvt mammas gener, det märks... Vi har dessutom fått reda på att hon, liksom många andra barn i hennes ringa ålder, har råkat få en släng av Gulsot. Ingen fara på taket menade barnmorskan efter blodprovet, så det blir inget solande under lampa för Lilys del.
Som avslutning på pappas dag på BB fick Lily testa på att återuppleva la dolce vita inne i mammas mage. Dags för att badas! Av med kläderna och in i plurret var det som gällde, och visst blev det lite gnäll från henne. Kanske inte som när det är dags för blöjbyte - då vaknar hela BB- och förlossningsavdelningarna, törs jag lova - men det verkade faktiskt som att Lily redan lämnat livet i magen bakom sig. Nu siktar hon, liksom mamma och pappa, på att få komma hem och påbörja det riktiga livet.
Nu ser familjen Berg/Lönnblom fram emot the great Homecoming, som förhoppningsvis sker redan imorgon onsdag - om Lotta fortsätter att må bättre. Då ska det lilla livet få stifta bekantskap med sitt nya hem på Ramsövägen. Ska bli otroligt kul att se hur Lily trivs mellan mor och far i sängen...
Jag känner att jag fortsätter att lova inlägg som komma skall, men faktum är att förlossningsinlägget måste vänta på sig en eller ett par dagar till. Kameran med alla hundra bilder från helgens förlossning ligger kvar på BB, och inlägget blir typ hundra gånger roligare med lite bildsekvenser som arbetar i harmoni med mitt ordbajseri.
På tal om det sistnämnda: idag har Lily varit riktigt het på gröten (that is, modersmjölken). Tempot på amningen har gått upp - ungefär som när du på en lördagseftermiddag zappar över från en Serie A-match till en Premier League-match. Som en följd av detta har vi också fått träna betydligt mer på att byta blöjor - en konst som vi lär få tillfälle att öva på en hel del de kommande månaderna och till och med åren.
Till vår stora förvåning hanterade hon även PKU-testet på ett galant sett. På hennes min kunde man läsa något i stil med: "Okej, det kanske känns lite, men jag är tuff nog att klara ett simpelt blodprov." Fattar ni att lilla damen inte ens är tre dygn gammal! Hon har ärvt mammas gener, det märks... Vi har dessutom fått reda på att hon, liksom många andra barn i hennes ringa ålder, har råkat få en släng av Gulsot. Ingen fara på taket menade barnmorskan efter blodprovet, så det blir inget solande under lampa för Lilys del.
Som avslutning på pappas dag på BB fick Lily testa på att återuppleva la dolce vita inne i mammas mage. Dags för att badas! Av med kläderna och in i plurret var det som gällde, och visst blev det lite gnäll från henne. Kanske inte som när det är dags för blöjbyte - då vaknar hela BB- och förlossningsavdelningarna, törs jag lova - men det verkade faktiskt som att Lily redan lämnat livet i magen bakom sig. Nu siktar hon, liksom mamma och pappa, på att få komma hem och påbörja det riktiga livet.
Välkommen till världen, Lily
Tolv dagar tidigare än beräknat tyckte hon att det var dags. Efter många om och men hann klockan ticka iväg till 04.01 på natten mellan den 25:e och 26:e april. Förlossningen är ett kapitel i sig - jag har aldrig varit så rädd som den natten - och jag lovar att återge den i detalj om några dagar. Både mamma och dotter mår efter omständigheterna bra och beräknas komma hem under tisdagen eller onsdagen.
Nu fokuserar jag mig på det viktigaste. Det blev alltså en flicka på 2 868 gram, som mättes till 50 cm. Fullt frisk dessutom! Nedan ser ni en bild på guldklimpen.
Knappt två timmar gammal
Under andra dygnet gjorde pappa en bejublad entré efter en natt borta från lillan. Klockan 08.30 klev han in genom BB:s dörr och Lily var inte sen att välkomna pappsen genom att vakna till och lyssna till vad han hade att säga. Lily, ja - något Lotta och jag har funderat på ett par månader, och ett namn som lämpar sig utmärkt, framförallt när vi har pratat med magen under graviditeten och kallat den för Lillen.
Den 27:e april var det dags för Lily att få sitt första besök. Farmor och farmor, i sällskap med faster, tittade förbi. Lily var fin nog att inleda sessionen med att kräkas på farfar.
Innan jag lämnade Lotta på BB idag klockan 21 hann jag ta bilden nedan:
Mer än ett dygn gammal
I nästa inlägg kommer förhoppningsvis fler bilder och kanske en längre berättelse om förlossningen - 40 timmars non stop action!
Nu fokuserar jag mig på det viktigaste. Det blev alltså en flicka på 2 868 gram, som mättes till 50 cm. Fullt frisk dessutom! Nedan ser ni en bild på guldklimpen.
Knappt två timmar gammal
Under andra dygnet gjorde pappa en bejublad entré efter en natt borta från lillan. Klockan 08.30 klev han in genom BB:s dörr och Lily var inte sen att välkomna pappsen genom att vakna till och lyssna till vad han hade att säga. Lily, ja - något Lotta och jag har funderat på ett par månader, och ett namn som lämpar sig utmärkt, framförallt när vi har pratat med magen under graviditeten och kallat den för Lillen.
Den 27:e april var det dags för Lily att få sitt första besök. Farmor och farmor, i sällskap med faster, tittade förbi. Lily var fin nog att inleda sessionen med att kräkas på farfar.
Innan jag lämnade Lotta på BB idag klockan 21 hann jag ta bilden nedan:
Mer än ett dygn gammal
I nästa inlägg kommer förhoppningsvis fler bilder och kanske en längre berättelse om förlossningen - 40 timmars non stop action!
Introducing: Lillen!
Lillens blogg är nu officiellt live and kicking! Så här dryga 15 dagar innan han/hon beräknas komma till världen (8 maj är det sagt) tycker Charlotte och jag att det är time att börja med the Final Countdown och dra igång en blogg. Och ja, vi vet - Lillen låter onekligen som en kille, men det är inget vi vet. Det får helt enkelt vara den lilla människans artistnamn till dess att vi vet om det är en kille eller en tjej.
Fortsättningsvis kommer ni intresserade att kunna följa Lillens väg från liten nyfödd stackare till fotbolls- eller hockeyproffs (om det blir en kille) eller tennis- eller golfproffs (om det blir en tjej). Ni kommer att presenteras med införrapporter (såsom det här inlägget), kanske kortare direktrapporter från BB och förstås bilder, berättelser och framsteg som Lillen gör i vårt nyrenoverade hus.
Som ni förstår går spekulationerna vilda huruvida det där lilla livet, inuti den där gigantiska magen, är försedd med penis eller slida. Så här ser fördelningen ut:
Jonas: Har vänt från att tro att det är en kille till att det nu har förvandlats till tjej.
Lotta: Tror att det är en kille.
Barnmorskan: Är säker på sin sak - det är en tjej.
Med andra ord, ni som tror att det är en liten kille som sparkar runt där nere får gärna se till att lämna in ett tips så att fördelningen balanseras ut en aning. Och dra inte för stora slutsatser av barnmorskans tips. Det är faktiskt en ren gissning, menar hon själv. I det fallet pekar statistiken snarare åt det motsatta hållet: merparten av föräldrarna som gått hos samma barnmorska som vi besöker får nämligen pojkar. Det enda vi vet är att vi inte kan veta, och inte ens ge mer eller mindre kvalificerade gissningar. Det här är en så kallad slantsingling, som vi säger i pokervärlden.
Gällande barnets utseende vet vi inte mycket, men när det kommer till saker den gillar/inte gillar är det ett par saker vi har lagt märke till:
* Bebisen verkar sova gott om nätterna. Ett mycket gott tecken!
* Bebisen verkar bli väldigt aktiv av att åka bil. Med andra ord kan vi inte ta V50:n och åka en runda för att få Lillen att somna. Där får vi bli lite mer kreativa.
* Lillen vekar redan tycka det är kul att leka "Det kom en liten mus, som ville bygga hus...". Han/hon sprattlar till rejält ibland när man kittlar den.
* Lillen blir väldigt lugn av pappas hand. Lägger han handen på magen lugnar den ner sig direkt.
Fortsättningsvis kommer ni intresserade att kunna följa Lillens väg från liten nyfödd stackare till fotbolls- eller hockeyproffs (om det blir en kille) eller tennis- eller golfproffs (om det blir en tjej). Ni kommer att presenteras med införrapporter (såsom det här inlägget), kanske kortare direktrapporter från BB och förstås bilder, berättelser och framsteg som Lillen gör i vårt nyrenoverade hus.
Som ni förstår går spekulationerna vilda huruvida det där lilla livet, inuti den där gigantiska magen, är försedd med penis eller slida. Så här ser fördelningen ut:
Jonas: Har vänt från att tro att det är en kille till att det nu har förvandlats till tjej.
Lotta: Tror att det är en kille.
Barnmorskan: Är säker på sin sak - det är en tjej.
Med andra ord, ni som tror att det är en liten kille som sparkar runt där nere får gärna se till att lämna in ett tips så att fördelningen balanseras ut en aning. Och dra inte för stora slutsatser av barnmorskans tips. Det är faktiskt en ren gissning, menar hon själv. I det fallet pekar statistiken snarare åt det motsatta hållet: merparten av föräldrarna som gått hos samma barnmorska som vi besöker får nämligen pojkar. Det enda vi vet är att vi inte kan veta, och inte ens ge mer eller mindre kvalificerade gissningar. Det här är en så kallad slantsingling, som vi säger i pokervärlden.
Gällande barnets utseende vet vi inte mycket, men när det kommer till saker den gillar/inte gillar är det ett par saker vi har lagt märke till:
* Bebisen verkar sova gott om nätterna. Ett mycket gott tecken!
* Bebisen verkar bli väldigt aktiv av att åka bil. Med andra ord kan vi inte ta V50:n och åka en runda för att få Lillen att somna. Där får vi bli lite mer kreativa.
* Lillen vekar redan tycka det är kul att leka "Det kom en liten mus, som ville bygga hus...". Han/hon sprattlar till rejält ibland när man kittlar den.
* Lillen blir väldigt lugn av pappas hand. Lägger han handen på magen lugnar den ner sig direkt.
