lillensblogg

Med några veckors distans känner vi oss äntligen mogna att berätta om de där 40 sömnlösa timmarna när Lily kom till världen:

Lördagen den 25:e april

Klockan 07.03: Charlotte vaknar av att det är lite blött i sängen. Båda misstänker att det knappast rör sig om en sängvätare, men även om vi diskuterar att det kan ha varit vattnet som gått känns det otroligt att det vore så. Vi avvaktar ett tag till.

Klockan 08.00: Det kommer lite mer vatten, och nu har vi spårat källan. Av den anledningen ringer Jonas till BB för att kontrollera om det kan vara så, trots att det är 13 dagar innan "Estimated Time of Arrival". BB menar att det kan vara så, men ber oss avvakta för att se om det kommer mer.

Klockan 09.00: Vattnet fortsätter komma, och har möjligtvis ökat lite i omfattning. Vi ringer igen. Nu ber de oss komma in för undersökning. "Men stressa inte," menar barnmorskan, "utan ät lite frukost och så där. Har hon inga värkar är sannolikheten att hon får åka hem igen ganska stor."

Klockan 11.00: Är det inte lite typiskt, resonerar vi, att Lotta precis slutat jobbet för att vila upp sig ett par veckor innan förlossningen. Nu fick hon en natt. Vi beger oss ner till Förlossningen, ringer på och blir till slut tilldelade ett fint rum där Lotta kopplas upp mot en så kallad CTG-maskin, där barnets hjärtverksamhet sätts i jämförelse med mammans värkar för att se att han eller hon mår bra där inne. Detta visade sig inte vara sista gången Lotta fick vara med om en sådan här CTG-kurva, och det visade sig att den här apparaten skulle få en avgörande roll, ungefär 14 timmar senare... De intet ont föräldrarna låg dock och njöt av det faktum att barnet skulle komma ut snart. Det är nämligen så att om värkarna på allvar inte satt igång inom 24 timmar, måste de sättas igång på konstgjord väg. Vi fick tid klockan  08.00 på söndagen om det vore så att Lottas värkar inte satt igång.


Lotta uppkopplad mot CTG-maskinen.

Klockan 13.30: Väl hemma igen tänkte vi: "Jaha. Vad händer nu?" Lottas värkar hade inte börjat kännas. Möjligtvis kom sammandragningarna något tätare och kändes något mer, så visst var det något på gång, det visste vi.

Klockan 17.00: Walk of pain. Lotta och jag ger oss ut på promenad, men nu gör det rejält ont när värkarna kommer. De kanske inte kommer regelbundet, men ont gör de sannerligen. På rundan runt i kvarteret stannar vi tre-fyra gånger för att Lotta har så ont att hon inte kan gå.

Klockan 18.30: Vi åker in till BB för andra gången eftersom Lotta börjar få allt ondare. Inne på BB konstateras att värkarna har kommit igång lite smått, men att det snarare rör sig om förvärkar som tydligen kan "botas" med lite klassisk värkmedicin i form av Alvedon! Hade det rört sig om förlossningsvärkar hade Lotta haft mycket ondare, menade barnmorskan. Vi skickas hem för andra gången.

Klockan 20.00: Robinson börjar. Värkarna tilltar i intensitet. Det känns jobbigt att sitta bredvid och titta på någon som har väldigt ont. Det är också en underlig känsla att tvingas sitta hemma och bara vänta ut en smärta som bara blir värre och värre, utan att veta exakt när man ska åka in. Och hur ska vi kunna sova?

Klockan 22.00: Vi fick tipset om att försöka bada lite. Lotta menar att det hjälper en aning, men när värkarna kommer så gör det väldigt, väldigt ont.

Klockan 23.30: Vi försöker få en blund inför vad som komma skall, men det är givetvis hopplöst med tanke på hur ont Lotta har.

Söndagen den 26:e april

Klockan 01.00: Nu går det inte längre, för Lotta vrider sig av smärta när värkarna kommer. Vi kör in till förlossningen för tredje gången och den här gången är det på allvar, visar det sig...

Klockan 01.30: Vår underbara Volvo 50 i äkta Aston Villa-färg (vinröd) parkeras och vi hälsar på vår barnmorska, Isabel. Lotta har nu väldigt ont och får ett rum, där Lotta parkerar sig på sängen medan Jonas intar stolen och bordet i rummet. Efter en undersökning visar det sig att Lotta är öppen 3-4 cm, och hon kopplas upp mot sin tredje CTG-kurva under ett dygn. Återigen ser kurvorna bra ut, till en början...

Klockan 02.30: Jonas beger sig ner till bilen efter att Lotta har fått epiduralbedövning - en effektiv metod som man får via ryggmärgen. Allt ser ut att vara under kontroll. Men när Jonas kommer tillbaka efter att ha hämtat sitt packe med Kexchoklad och Coca Cola - man måste ju äta, eller hur? - är rummet fullt med folk som springar omkring omlott(a). Det visar sig att bebisens hjärtljud går ner när det kommer en värk, och ingen verkar riktigt veta vad som ska hända. Hur som helst stabiliseras läget för bebisen, medan hjärtslagen hos både mor och far ligger intakta mellan 180 och 200.

Klockan 03.15: Jonas får en madrass för att kunna sova lite, men det funkar inte så bra med tanke på att bebisens hjärtljud hörs, och plötsligt går de ner igen. Barnmorskorna hämtas och läkaren tar beslutet att ett akut kejsarsnitt är det bästa. Lotta får medicin för att värkarna ska upphöra och ett läkarlag rings in för att utföra det.

Klockan 03.45: Saker och ting går snabbt nu. Lotta får i sällskap med två barnmorskor och sin livrädde sambo rikta stegen mot operationssalen. Jonas får ta på sig fina gröna operationskläder och leds in till salen. Där finns tiotalet personer - vissa känner vi igen sedan tidigare under natten - och förberedelserna påbörjas.

Klockan 04.01: Efter ett lyckat ingrepp förkunnar pappa när bebisen kommer ut: "Det är en flicka!" Lily visar sig vara en helt frisk flicka som ger upp ett gallskrik när hon kommer ut till den sterila verkligheten som hon nu är en del av.


Max tre minuter gammal.

Klockan 04.30: Efter att Lotta kopplats bort från sina 37 928 slangar går färden tillbaka mot förlossningsrummet - med en liten flicka i en vagn bredvid. Väl framme får Lily - hon fick sitt namn tidigt - en spruta i form av K-vitamin och vägs och mäts: 2 868 gram och 50 cm i strumplästen. När det är dags för amning tar barnmorska Isabel ett stadigt tag om Lilys huvud och visar henne mamma bröst - som hon accepterar direkt! Detta är starten på en två timmar lång och intensiv amning.

Klockan 07.00: Jonas går ut och tar lite luft, och skickar massvis med MMS på den nya krabaten som hittat till oss. När han kommer tillbaka är Lotta försvunnen. Det visar sig dock inte vara så allvarligt den här gången. Hon och Lillan har skjutsats till BB. Förlossningssalen förbereds redan för nästa gäst enligt äkta löpande band-princip. I rummet på BB inleder Lily sin sju timmar långa skönhetssömn.

Så gick det alltså till när Lillan kom till jorden, även om det inte var en dag i maj, som vi alla trodde. För mamma och pappa har det varit intensiva timmar, och det skulle dröja ända fram till 22.00 innan det blev lite sömn för de båda. Mamma fick övernatta på BB, medan pappa fick åka hem. På onsdagen kom mor och dotter hem från BB.

Så här ser vår lilla Lily ut idag, torsdagen den 14:e maj klockan 21.00, 18 dagar gammal...