lillensblogg

De senaste dagarna har inneburit flera "life-changing moments" för Lily och resten av hennes familj. En historisk händelse som inträffade ungefär två veckor in på Lilys liv var att hon för första gången accepterade och njöt av att använda napp. Aptiten har som jag pratat om tidigare i bloggen stundom varit enorm och flera gånger passerat det vi svenskar brukar kalla en lagom nivå, vilket har resulterat i mycket kräkningar. Besattheten av att äta - och den gnagande tanken på att maten kanske kan ta slut - kan härledas till pappa, som även han kan ha problem med att äta långsamt och njuta av maten. I hans fall var dock denna rädsla befogad: hade man under sin uppväxt två matglada syskon och två lika matglada föräldrar gällde det att smälla i sig maten om man ville bli mätt! :-)

Därför var det en fröjd att se att nappen tog bort det vanligt förekommande gnället efter maten. Nappen var säkert en av de viktigaste faktorerna till varför Lilys första besök till ett annat hus blev lyckat. I söndags placerades lillan i vagnen och höll god min både på väg till, under och hem från besöket hos mormor, Ronny och "halvsyskonet" Busan - Lottas gamla katt som numera huserar hos mormor, och som är som ett barn för henne - några kvarter bort.

Även om Lily onekligen blivit större, kan man knappast ge bort några vuxenpoäng när det kommer till nästa grej jag tänkte berätta om. Hennes navel har trillat av, vilket är ett tydligt bevis på att fokus riktas allt mer mot pappa, och alla mindre mot mamma. Skämt åsido, så är inte fallet. Lily är fortfarande väldigt mammig av sig, även om hon kan spendera flera timmar på morgonkvisten med att sova på pappas bröst. Som om inte det ovanstående vore nog har vår lilla krabat tilldelats ett personnummer, vilket visserligen inte heller kan klassas som vuxenpoäng, men som ändå tyder på att Lily numera är en integrerad individ i vårt samhälle.

Under måndagen var pappa tvungen att gå tillbaka till jobbet igen, och Lily och mamma fick klara sig själva. Trion slöt dock upp på Barnavårdscentralen under lunchen för att återigen träffa barnmorskan för mätning, vägning och lite snicksnack. Från fontanell till lilltå uppmättes lilla damen till 50 cm, vilket är identiskt med hennes längd vid födseln (något som föranledde barnmorskan att tro att det förra måttet handlade om ett snabbt, men inte så precist, arbete). Däremot hade hon positivt nog lagt på sig lite sedan senast och nu är uppe på den respektabla vikten 3 300 gram, vilket är en ökning med ungefär 300 gram bara under den senaste veckan!

Som tur är glömmer inte pappa bort sin dotter under de långa dagarna på pokerkontoret. Det finns nämligen en sak som inte lämnar näthinnan. Lilys minspel är underbart att skåda. Hennes repertoar, skulle jag vilja påstå, är bredare än Thorsten Flincks. Och som för att spä på denna liknelse är favoritminen Dramaten-inspirerad: "lidande". Det finns få personer i världen med sådan inlevelse när det kommer till att se eländig ut. Lottas teori kring detta lyder att det rör sig om en mardröm varje gång hon rynkar ögonbrynen sådär hemskt. "Hon drömmer väl otäcka drömmar om sinande bröst," menar mamma.

Och nej, man måste absolut inte bara drömma nattetid. Fråga Lily. Natten mellan lördag och söndag - exakt två veckor gammal - slog hon nytt rekord i vakenhet om natten. Mamma och pappa klockade in på någonstans kring en timmes sömn totalt, men Lily var lika glad för det. Under söndagen blev det dock några extra "catnaps" för husets härskare. Man kan ju inte orka hur mycket som helst när man bara är 14 dagar, eller hur?