"Övernattning" i Karsamåla
Marie och Maria
Eftersom pappa hade tagit ledigt på fredagen blev det långledigt för Lotta, Jonas och Lily. På onsdagens kväll - efter att ha fotograferats för publicering i Smålandsposten - tog familjen sitt pick och pack och drog österut för övernattning i Karsamåla. Farmor, farfar och faster hade givetvis sett fram emot att få se den inte så lilla bebisen igen, och dessutom få agera Bed & Breakfast-värdar för Lily och hennes entourage.
"I'm beginning to see the light"
Lily visar att hon ärvt lite av mammas gymnastiska ådra i farmor och farfars säng
Farfar och Lily kollar på TV
Lily kollar så att farmor mår bra. Hon ligger ju så konstigt på sängen...
Som tur var hade Lily sovit en hel del under dagen och var därför pigg och glad under hela kvällen... och natten... Det blev nämligen inte mycket sömn för de tre i familjen och Lily var konsekvent i sitt agerande: hon vägrade sova. Facit blev en lång natt. Men summa summarum blev vistelsen och den första övernattningen (bortsett från BB) lyckad och Lily tyckte nog att det var trevligt att få åka lite bil också.
Relaxad style a' la Lily
Grejen den senast tiden måste ändå ha varit i fredags, när vi gjorde något så ovanligt som ringde till Guinness Rekordbok, som kom hit för att fotografera och dokumentera rekordbabyn Lily. Blott 27 dagar gammal var hon enligt uppgift den första bebisen som gjort följande...
Jag kan stå! Visserligen med lite stöd, men ändå.
I Guinness Rekordbok är definitionen av Lilys bedrift följande: "För att hon inte ens en månad gammal lyckats ställa sig upp. Dessutom, och detta är unikt, visat sin dedikation och sitt brinnande engagemang för soulen och 'black power'. Lily är på alla sätt unik." (För dig som inte riktigt vet vad jag mumlar om, surfa in på: http://sv.wikipedia.org/wiki/Tommie_Smith)
Det har väl knappast gått någon förbi att pappan i familjen Berg har ett genuint musikintresse. Nu verkar detta ha gått i arv. Sedan det gått upp för Lily att det verkligen var så att de gamla husgudarna i The Animals - med jättehiten "House of the rising sun" - faktiskt kommer till Växjö Rockfestival, men att hon inte skulle få chansen att se dem eftersom mamma och pappa inte hade köpt biljetter, blev hon så ledsen att tårarna sprutade. Och tro mig, hon var otröstlig. Men vadå - vi kunde knappast veta att vår snart en månad gamla (på tisdag) bebis var sådant fan av Eric Burdon och company.
Slutligen bifogar vi en bild på Årets Badflicka 2009:
Barnbidrag!
Idag måndag var det dags för Lillan att återigen väga och mäta sig. Och med tanke på att ungefär hälften av veckan spenderats åt att äta var de nya måtten föga överraskande: Lily hade gått upp mer än ett halvt kilo (!) under veckan och väger nu nästan 3 800 gram. Det ni! Dessutom har hon växt en cm på längden och är nu 51 cm lång. Det märks att hon lagt på sig lite, för nog är det lite tyngre när hon ska bäras mellan sängen och toaletten klockan 03.30 på natten.
Pappa har lärt sin dotter hur vi ska tackla Birmingham Shitty-fansen under derbyt till hösten.
Gammelmormor och -morfar var på besök i lördags, men Lily valde att sova under hela tiden. Vi försökte med beprövade knep som amning och blöjbyte, men sömn var det som gällde. Min gissning är att Ivar och Berit njöt ändå... (och Lily också för den delen). I lördags var det också dags att beskåda den första Eurovisionsschlagerfestivalen (ett av världens längsta ord?) för Lilys del. Favoriten hette Portugal. Island var ett riktigt sömnpiller, menade hon (se bild nedan).
Stolta gammelmorföräldrar på Jonas håll.
Lily somnade, med fjärrisen i högsta hugg, när Islands bidrag var i full gång.
I helgen fick Lily dessutom sin första dos av ny kultur när Emmaljunga-vagnen styrdes mot Dalbo Centrum. Hon såg ut att insupa atmosfären som om det vore vilken plats på jorden som helst. När Lily sover kan hon sova sig igenom ett vulkanutbrott av Vesuvius, ett gängkrig i South Central eller pappas timmerstocksträning nattetid.
Avslutningsvis ser det ut att bli dop i "pappas kyrka" för Annie Lily Berg. Datumet som gäller är antagligen den 23 augusti i Långasjö Kyrka. "Efterfesten" sker troligtvis i Karsamåla. Mer info kommer.
Pappas knä är det bästa knät.
Jag får stora ögon när: jag ska kräkas, bajsa eller precis har lagt av ett befriande rap.
När Lillan kom till jorden
Lördagen den 25:e april
Klockan 07.03: Charlotte vaknar av att det är lite blött i sängen. Båda misstänker att det knappast rör sig om en sängvätare, men även om vi diskuterar att det kan ha varit vattnet som gått känns det otroligt att det vore så. Vi avvaktar ett tag till.
Klockan 08.00: Det kommer lite mer vatten, och nu har vi spårat källan. Av den anledningen ringer Jonas till BB för att kontrollera om det kan vara så, trots att det är 13 dagar innan "Estimated Time of Arrival". BB menar att det kan vara så, men ber oss avvakta för att se om det kommer mer.
Klockan 09.00: Vattnet fortsätter komma, och har möjligtvis ökat lite i omfattning. Vi ringer igen. Nu ber de oss komma in för undersökning. "Men stressa inte," menar barnmorskan, "utan ät lite frukost och så där. Har hon inga värkar är sannolikheten att hon får åka hem igen ganska stor."
Klockan 11.00: Är det inte lite typiskt, resonerar vi, att Lotta precis slutat jobbet för att vila upp sig ett par veckor innan förlossningen. Nu fick hon en natt. Vi beger oss ner till Förlossningen, ringer på och blir till slut tilldelade ett fint rum där Lotta kopplas upp mot en så kallad CTG-maskin, där barnets hjärtverksamhet sätts i jämförelse med mammans värkar för att se att han eller hon mår bra där inne. Detta visade sig inte vara sista gången Lotta fick vara med om en sådan här CTG-kurva, och det visade sig att den här apparaten skulle få en avgörande roll, ungefär 14 timmar senare... De intet ont föräldrarna låg dock och njöt av det faktum att barnet skulle komma ut snart. Det är nämligen så att om värkarna på allvar inte satt igång inom 24 timmar, måste de sättas igång på konstgjord väg. Vi fick tid klockan 08.00 på söndagen om det vore så att Lottas värkar inte satt igång.
Lotta uppkopplad mot CTG-maskinen.
Klockan 13.30: Väl hemma igen tänkte vi: "Jaha. Vad händer nu?" Lottas värkar hade inte börjat kännas. Möjligtvis kom sammandragningarna något tätare och kändes något mer, så visst var det något på gång, det visste vi.
Klockan 17.00: Walk of pain. Lotta och jag ger oss ut på promenad, men nu gör det rejält ont när värkarna kommer. De kanske inte kommer regelbundet, men ont gör de sannerligen. På rundan runt i kvarteret stannar vi tre-fyra gånger för att Lotta har så ont att hon inte kan gå.
Klockan 18.30: Vi åker in till BB för andra gången eftersom Lotta börjar få allt ondare. Inne på BB konstateras att värkarna har kommit igång lite smått, men att det snarare rör sig om förvärkar som tydligen kan "botas" med lite klassisk värkmedicin i form av Alvedon! Hade det rört sig om förlossningsvärkar hade Lotta haft mycket ondare, menade barnmorskan. Vi skickas hem för andra gången.
Klockan 20.00: Robinson börjar. Värkarna tilltar i intensitet. Det känns jobbigt att sitta bredvid och titta på någon som har väldigt ont. Det är också en underlig känsla att tvingas sitta hemma och bara vänta ut en smärta som bara blir värre och värre, utan att veta exakt när man ska åka in. Och hur ska vi kunna sova?
Klockan 22.00: Vi fick tipset om att försöka bada lite. Lotta menar att det hjälper en aning, men när värkarna kommer så gör det väldigt, väldigt ont.
Klockan 23.30: Vi försöker få en blund inför vad som komma skall, men det är givetvis hopplöst med tanke på hur ont Lotta har.
Söndagen den 26:e april
Klockan 01.00: Nu går det inte längre, för Lotta vrider sig av smärta när värkarna kommer. Vi kör in till förlossningen för tredje gången och den här gången är det på allvar, visar det sig...
Klockan 01.30: Vår underbara Volvo 50 i äkta Aston Villa-färg (vinröd) parkeras och vi hälsar på vår barnmorska, Isabel. Lotta har nu väldigt ont och får ett rum, där Lotta parkerar sig på sängen medan Jonas intar stolen och bordet i rummet. Efter en undersökning visar det sig att Lotta är öppen 3-4 cm, och hon kopplas upp mot sin tredje CTG-kurva under ett dygn. Återigen ser kurvorna bra ut, till en början...
Klockan 02.30: Jonas beger sig ner till bilen efter att Lotta har fått epiduralbedövning - en effektiv metod som man får via ryggmärgen. Allt ser ut att vara under kontroll. Men när Jonas kommer tillbaka efter att ha hämtat sitt packe med Kexchoklad och Coca Cola - man måste ju äta, eller hur? - är rummet fullt med folk som springar omkring omlott(a). Det visar sig att bebisens hjärtljud går ner när det kommer en värk, och ingen verkar riktigt veta vad som ska hända. Hur som helst stabiliseras läget för bebisen, medan hjärtslagen hos både mor och far ligger intakta mellan 180 och 200.
Klockan 03.15: Jonas får en madrass för att kunna sova lite, men det funkar inte så bra med tanke på att bebisens hjärtljud hörs, och plötsligt går de ner igen. Barnmorskorna hämtas och läkaren tar beslutet att ett akut kejsarsnitt är det bästa. Lotta får medicin för att värkarna ska upphöra och ett läkarlag rings in för att utföra det.
Klockan 03.45: Saker och ting går snabbt nu. Lotta får i sällskap med två barnmorskor och sin livrädde sambo rikta stegen mot operationssalen. Jonas får ta på sig fina gröna operationskläder och leds in till salen. Där finns tiotalet personer - vissa känner vi igen sedan tidigare under natten - och förberedelserna påbörjas.
Klockan 04.01: Efter ett lyckat ingrepp förkunnar pappa när bebisen kommer ut: "Det är en flicka!" Lily visar sig vara en helt frisk flicka som ger upp ett gallskrik när hon kommer ut till den sterila verkligheten som hon nu är en del av.
Max tre minuter gammal.
Klockan 04.30: Efter att Lotta kopplats bort från sina 37 928 slangar går färden tillbaka mot förlossningsrummet - med en liten flicka i en vagn bredvid. Väl framme får Lily - hon fick sitt namn tidigt - en spruta i form av K-vitamin och vägs och mäts: 2 868 gram och 50 cm i strumplästen. När det är dags för amning tar barnmorska Isabel ett stadigt tag om Lilys huvud och visar henne mamma bröst - som hon accepterar direkt! Detta är starten på en två timmar lång och intensiv amning.
Klockan 07.00: Jonas går ut och tar lite luft, och skickar massvis med MMS på den nya krabaten som hittat till oss. När han kommer tillbaka är Lotta försvunnen. Det visar sig dock inte vara så allvarligt den här gången. Hon och Lillan har skjutsats till BB. Förlossningssalen förbereds redan för nästa gäst enligt äkta löpande band-princip. I rummet på BB inleder Lily sin sju timmar långa skönhetssömn.
Så gick det alltså till när Lillan kom till jorden, även om det inte var en dag i maj, som vi alla trodde. För mamma och pappa har det varit intensiva timmar, och det skulle dröja ända fram till 22.00 innan det blev lite sömn för de båda. Mamma fick övernatta på BB, medan pappa fick åka hem. På onsdagen kom mor och dotter hem från BB.
Så här ser vår lilla Lily ut idag, torsdagen den 14:e maj klockan 21.00, 18 dagar gammal...
Historiska dagar
De senaste dagarna har inneburit flera "life-changing moments" för Lily och resten av hennes familj. En historisk händelse som inträffade ungefär två veckor in på Lilys liv var att hon för första gången accepterade och njöt av att använda napp. Aptiten har som jag pratat om tidigare i bloggen stundom varit enorm och flera gånger passerat det vi svenskar brukar kalla en lagom nivå, vilket har resulterat i mycket kräkningar. Besattheten av att äta - och den gnagande tanken på att maten kanske kan ta slut - kan härledas till pappa, som även han kan ha problem med att äta långsamt och njuta av maten. I hans fall var dock denna rädsla befogad: hade man under sin uppväxt två matglada syskon och två lika matglada föräldrar gällde det att smälla i sig maten om man ville bli mätt! :-)
Därför var det en fröjd att se att nappen tog bort det vanligt förekommande gnället efter maten. Nappen var säkert en av de viktigaste faktorerna till varför Lilys första besök till ett annat hus blev lyckat. I söndags placerades lillan i vagnen och höll god min både på väg till, under och hem från besöket hos mormor, Ronny och "halvsyskonet" Busan - Lottas gamla katt som numera huserar hos mormor, och som är som ett barn för henne - några kvarter bort.
Snart vuxen?
Även om Lily onekligen blivit större, kan man knappast ge bort några vuxenpoäng när det kommer till nästa grej jag tänkte berätta om. Hennes navel har trillat av, vilket är ett tydligt bevis på att fokus riktas allt mer mot pappa, och alla mindre mot mamma. Skämt åsido, så är inte fallet. Lily är fortfarande väldigt mammig av sig, även om hon kan spendera flera timmar på morgonkvisten med att sova på pappas bröst. Som om inte det ovanstående vore nog har vår lilla krabat tilldelats ett personnummer, vilket visserligen inte heller kan klassas som vuxenpoäng, men som ändå tyder på att Lily numera är en integrerad individ i vårt samhälle.
Under måndagen var pappa tvungen att gå tillbaka till jobbet igen, och Lily och mamma fick klara sig själva. Trion slöt dock upp på Barnavårdscentralen under lunchen för att återigen träffa barnmorskan för mätning, vägning och lite snicksnack. Från fontanell till lilltå uppmättes lilla damen till 50 cm, vilket är identiskt med hennes längd vid födseln (något som föranledde barnmorskan att tro att det förra måttet handlade om ett snabbt, men inte så precist, arbete). Däremot hade hon positivt nog lagt på sig lite sedan senast och nu är uppe på den respektabla vikten 3 300 gram, vilket är en ökning med ungefär 300 gram bara under den senaste veckan!
Som tur är glömmer inte pappa bort sin dotter under de långa dagarna på pokerkontoret. Det finns nämligen en sak som inte lämnar näthinnan. Lilys minspel är underbart att skåda. Hennes repertoar, skulle jag vilja påstå, är bredare än Thorsten Flincks. Och som för att spä på denna liknelse är favoritminen Dramaten-inspirerad: "lidande". Det finns få personer i världen med sådan inlevelse när det kommer till att se eländig ut. Lottas teori kring detta lyder att det rör sig om en mardröm varje gång hon rynkar ögonbrynen sådär hemskt. "Hon drömmer väl otäcka drömmar om sinande bröst," menar mamma.
Och nej, man måste absolut inte bara drömma nattetid. Fråga Lily. Natten mellan lördag och söndag - exakt två veckor gammal - slog hon nytt rekord i vakenhet om natten. Mamma och pappa klockade in på någonstans kring en timmes sömn totalt, men Lily var lika glad för det. Under söndagen blev det dock några extra "catnaps" för husets härskare. Man kan ju inte orka hur mycket som helst när man bara är 14 dagar, eller hur?
Fler besök - och mer kläder!
Imorgon är det den 8:e maj. Det speciella med det är förstås att det är datumet Lily egentligen skulle ha kommit ut. Under veckan har Lily fått ännu fler besökare - och ännu mer kläder. Alla kanske inte sitter som en skräddarsydd kostym, men hon har utan tvekan lite att växa i. I tisdags var farmor och farfar, faster och gammelfarfar på besök. Lily charmade dem alla genom att sova sig igenom i stort sett hela besöket. För att tvinga fram ett ögonkast från hennes sida testade pappa det klassiska och beprövade knepet med att byta blöjor. Och banne mig, äntligen fick besökarna se hennes små glittrande ögon, om ej bara för en kortare stund.
Under onsdagen kom det fler besökare, Marie och Anna. Lillan var betydligt piggare och hälsade glatt på de båda.
Fyra generationer Bergare.
Marie
Anna
Lily har förvandlats till något av ett litet matvrak. Hon gillar att ha maten nära till brösts, om man säger så. Om hon var trött hela dagen när farmor, farfar, faster och gammelfarfar var här, var hon desto piggare dagen efter och ville absolut inte sova. Kanske var det därför hon inte heller ville släppa mammas bröst med blicken.
Lily fick också möjlighet att titta på sin första - men med stor säkerhet inte den sista - Aston Villa-match tillsammans med pappa i måndags kväll. För att fira detta vann förstås vårt kära Villa, 1-0 mot Hull efter mål av John Carew.
Nattettid går mönstret dock igen, och någon vidare sömn får man inte på det här stället. Samtidigt märks det att vår lilla tjej redan börjar bli lite större. Hon äter mer, blöjkonsumtionen har gått upp och tittar man efter riktigt noggrant ser man också att hon faktiskt börjar bli lite plufsig i ansiktet.
Morfar 60 år, dåligt med sömn och konstiga drömmar
Världens bästa morfar.
Majoriteten av de inbjudna gästerna: Love, Daniel och Anna.
Ett plommonträd - skänkt av the Love Foundation - sattes i jord av 60-årsjubilaren.
Under måndagen fick Lily ytterligare en besökare. Den här gången var det en dam från Barnavårdscentralen som kom för att godkänna oss som föräldrar, typ. Jag tror vi lyckades. Vi fick i alla fall behålla vårt barn. Hur som helst verkade Lily inte alltför road av besöket utan sov ända fram till dess att vågen bars fram och lillan skulle vägas. Siffran stannade på svindlande 2,93 kilogram. Ingen stor dam, tycker du säkert, men faktum är att hon ätit upp sig - likt en boxare inför sin livs fight - och är nu en bra bit över födelsevikten på 2,868 kg. Barn "får" tappa upp till 10 % av sin vikt under den första tiden efter förlossningen, men när bröstmjölken börjar locka går vikten snabbt upp.
Och missförstå mig rätt - Lily kan äta. När det vankas mat vänder hon sig ut och in och biter i allt som kommer i hennes väg. Innan hon ens får syn bröstet gör hon "tuppen", det vill säga börjar hacka på första bästa kroppsdel hos mamma eller pappa. När bröstet väl är framme är hon så pass exalterad att hon attackerar det med mycket kraft och en målmedvetenhet som gränsar till galenskap. Av samma anledning är det inte ovanligt att det då och då kommer upp lite kräk när munnen mättats. Sen är det dags att sova - ja, så länge det inte är nattetid, för då är det synnerligen kul att spela trötta föräldrar ett spratt enligt följande mönster:
Steg 1: Väcka mamma/pappa genom att vrida sig och ge ifrån sig ljud som tyder på mat.
Steg 2: När mamma tror att man är nöjd, kommer det ett härligt ljud från brallan. Blöjbyte.
Steg 3: Blöjbyte verkar automatiskt innebära en pigg liten Lily, som nu vill allt annat än att sova.
Steg 4: Innan mamma vet ordet av börjar kedjan om på steg 1, och fortsätter en bra bit in på natten.
Att få en dotter är det absolut bästa som har hänt mig. Men förändringen som ett barn innebär är svår att föreställa sig. Tänk dig själv. Plötsligt en dag ska vi få med oss en människa hem, som från och med nu ska leva med oss i kanske 20 år framöver. Inte konstigt att kroppen på något sätt behöver bearbeta denna otroligt svårgreppade pyskologiska problematik, om man nu får kalla den det. För Lotta och mig sker denna ventilation på ett helt naturligt sätt, det vill säga genom drömmarna. Dessa är väldigt underliga. För att bespara er att skicka hit gubbar i vita rockar från SSS så väljer jag att sätta punkt för denna del här och nu.
Annars finns det så oerhört mycket underbart i att få ett barn. Jag skulle kunna nämna det fantastiska i att bara ligga och kolla på när hon sover, det fascinerande med att se hennes ögon studera alla dina moves eller det magiska när hon kramar om din hand mitt i natten, när hon ligger bredvid dig i sängen och sover djupt. Men - doften! Hur går det egentligen till när Lily utsöndrar sin vidunderliga doft? Topp-, mellan- och basnoterna är i perfekt harmoni och ger en doft som vilken parfymkonnässör skulle bli grön av avund inför. Finns det forskning kring vad det är som framkallar denna fantastiska doft? Vet du det får du gärna slänga in en kommentar om det nedan. Samtidigt är det säkert så att vissa hemligheter är, och förblir, bäst som just hemligheter - jag tänker på Coca Cola-receptet, universums gåta och, som sagt, inte minst Lilys doft.
Jag har för övrigt en lite rolig idé som jag har lanserat till Charlotte: målet är att Lily ska säga "mattanten" innan hon säger "mamma". Lyckas jag fullt ut med denna lobbyverksamhet har hon dessförinnan även sagt "pappa". Ska bli spännande att se om jag orkar hålla ångan uppe och benämna Charlotte som mattanten flera gånger per dag! :-)
Till sist, ett minspel från charmtrollet Lilys måndag...
Lilys första vecka - bildspecial!
Nu tänkte vi bjuda er på lite bilder från Lilys första vecka. Håll till godo! :-)
Så här glad kan man bli när man precis har lämnat livet inuti en mage som bjuder på:
- 37 grader året om
- En riktigt bra matservice
Pappa var visst lite skakig när Lily föddes - och grät som bara en vuxen karl kan.
Lily gav sitt yttersta, men fick till slut hissa vit flagg i kampen mot John Blund.
På mammas bröst sover man alltid gott.
Stolta farföräldrar...
...och en nybliven faster.
Även mormor fick uppleva "the Lily Experience".
"Okej att man är stjärna, men just nu kan du inte fotografera mig!"
Mitt allra sötaste jag.
Mamma och Lily passar på att ta en tupplur...
...fast egentligen är det pappa som gäller...
...vilket detta är ett bevis på. Och bry er inte om pappas dubbelhaka - fotot
är taget ur en jäkligt taskig vinkel!
